(Saltvattnet har spolat bort min hjärna och ersatt den med en manet.)

Jag är en bäbis-tant på stranden som jollrar när jag får en manet kastad i ansiktet...
Nä, sur blev jag såklart. Som hämnd låtsades jag ha blivit lam i benen och släpade mig upp ur vattnet på underarmarna. Det blev djupa spår i sanden efter mig och det tog en förbannad tid att komma fram till våran filt. Men det var det värt. Med bikinin fylld av sand, låg jag, utmattad och nöjd.
Jag är en hjälte.
En superhjälte med röd stjärt och handduk som mantel.

Rapa sill.

Ännu en dokumentation ifrån småstaden på västkusten; den lilla leverfläcken på Sveriges framstjärt:
Igår hörde jag en ung man säga till en annan, när de skiljdes åt:
"Ha det så fräsht!" ?
Det va fan det värsta jag har hört på länge.
(nej det var det såklart inte, men fatta vad obehagligt)
Ha det så fräsht? Hur fan har man det då? Jag skulle aldrig lyckas även om jag försökte.

Antagligen var det bara ett trendigt uttryck. Antagligen är jag bara för gammal för att förstå. För gammal och för svettig.

Nu går solen upp...

Och jag försöker att ta det lugnt så att jag inte hinner med.
Så att jag inte hinner med att göra allt jag borde.
Jag försöker att sova dåligt och att hålla flaggan i topp,
försova mig och hålla ställningarna,
ringa fel och skälla i stället för att be om ursäkt.
Jag försöker. Like a crazy fuck.


sol, kärlek, sömn, socker, ursäkt, skäll

Jag längtar hem.

...till skitiga, blöta, fula Göteborg. Till massor av folk, i olika kläder.
Jag är trött på småstads-skiten nu. Övertrött och övermätt på en helblonderad stad som inte kan tänka.
Jag får inte plats i den här skokartongen. Jag kan inte andas.
Hoho...? Nån som hör mig genom locket?

...och jag har städat i hallen.

Frida med en jävla pickolaflöjt i fickan

Borde ha tagit kort på senaste tidens extrema frisyr-misslyckanden.. När man liksom inte tror att det kan bli värre - så kan det alltid det. Jag beställde en jättebunt med svarta dreads för att liksom täcka upp för det som är borta. Satt 2 1/2 film in på natten och knöt fast hälften av helvetet... tills armarna värkte och jag somnade.
Fatta vilken chock jag var, för både mig själv och omvärlden, när jag vaknade.
Dreadsen satt liksom på undre delen av huvudet (tänk munk) och mitt eget hår stod rakt upp i feta testar.
Tonårsbarnen bara tittade på mig och sa - nää...... näe!
Jag försökte: Men om jag sätter upp det lite så här då?
Och framför spegeln ser jag en fruktansvärd katastrof. Jag såg ut som en fläskig 40+-emo-wannabe!! Som nån jävla liveare som de släppt lös. Med nån pickolaflöjt i fickan och en jojk på lur.
Och precis då fick vi såklart oväntat besök. Jag kunde inte äns gömma mig på toa. (det var såna där långväga)
(ja vafan ska man säga?)
Det tog bara en timme att slita bort eländet. = ännu mindre av mitt eget hår kvar.
Det är spännande att leva.
I just love it!

emo, flöjt, rollspel, ekoby, dreads, hår, jojk, oväntat besök

Hoppsan!
Nu kom fyllningen flygande!

!

Det blåste förbi en baguett utanför mitt fönster.
Först en (som flög vågrätt)..... och sedan en till (som flög lodrätt)
Rock'n'roll!

Nöd och lust. Finely.

Sorry folks att jag är seg på att uppdatera dessa dagar -

(har fått ett vik. på gymnasiet som bildlärare,

kul o i vissa fall lite krävande...

men inte i närheten av hur krävande det är att vara hemma!)

Men uttömd på den annars så påtagliga charmen är jag.
Jag använder den vrålhårt om dagarna för att samla ihop en brokig skara 17-åringar. Det funkar.

Summerar veckans händelser på fredag / Frida

gymnasium, tonåringar, bild, estet, fredag, sportlov, lön

Jag är en gubbmagnet-

Det är så jävla beklämmande.

Jag vet inte om det beror på min ålder, mina yviga kurvor eller min tvångsmässiga trevlighet... men äckligt är det i alla fall.
Så fort jag lär känna en ny gubbe så ska det smickras och sliskas med gaggiga uppvaktningsfraser.
Jag kunde inte vara mer ointresserad.
Jag har aldrig tänt på äldre män - jag tänder knappt på dem i min egen ålder.
Och vem vill bli uppvaktad av en gubbe?
Fan va trött man blir. Ska man behöva vara skitsur och rapa högt i örat på dem hela tiden - för att de inte skall börja fantisera om en eller?

Förbannade tråkiga gubbäckel - satsa på era gummor i stället.


gubbe, gumma, skägg, rap, kurvor, ålder, uppvaktning, män

nyklippt & fet-chockad

Tjock va svårt jag har att skriva these days.
Så himla mycket som händer.
... fast det är förståss sånt man borde skriva om här.
Det som händer. Men det är ju inte alltid som det känns helt naturligt att dokumentera vardagen för främlingar.
Då kanske man skall låta bli. När man inte känner sig kapabel att sålla.
När man inte känner sig kapabel alls.

När man bara känner sig chockad av en alldeles för kort frisyr och en spegelbild i coops glasdörrar som talar om att de där 10 extra-kilona inte alls ser lika rock n' roll ut som de känns.
Som två stora lår som går och bär på en kiwi.
Inte ett dugg coolt.

.

Blodpuddingen säljer som smör...

Har ni hört det?
Lågkonjunktur och folk äter mer blod än någonsin.

(efter att ha stirrat på den här texten i 13 minuter utan att komma på något mer att skriva... publicerar jag den nu. Klockan är ändå mitt i natten och kanske kommer jag på fler nyheter i morgon)

godnatt Sverige


lågkonjunktur, blodpudding, nyheter, sova

Mio min Mio, spela på flöjten!

Jag har ju börjat jobba lite grann igen.
Sketen praktik, utan lön, men ändå - jag har ju börjat vistas ute bland folk igen. Det gör en viss skillnad. Redan börjar jag känna hur den normala osynlighetsmanteln tynger ner min axlar. Det är nog fan ännu värre att vara osynlig än att vara knäpp.
Jag som tänkte förra veckan att 'det här går inte längre, jag måste skärpa mig, bli vanlig, klippa mig och skaffa mig ett jobb'.
Det är döden.
Men jag kan ju forfarande trösta mig med de små sakerna som sticker ut.. känns lite obekväma, men ändå inte helt osynliga.

Som att jag i flera dagar har gått runt med en sko, jag är för bekväm för att leta efter den andra, fast jag tror att den ligger under soffan.
Som att jag tycker att fetma är snyggt, charmigt och klädsamt.
Som att jag låtsas som att jag är döv när jag är ute och handlar (jag bara ler och skakar på huvudet när folk pratar med mig).
Och att jag i kombination med detta har en mössa som det står "RÖV" på.


knäpp, tröst, röv, jobb, normal, mössa, flöjt

Andra bloggare... (ett inlägg utan poäng och prick)

Andra bloggare verkar reflektera endel över det som händer runt omkring dem. Alltså sånt som händer längre bort än tvättstugan. Sånt som det skrivs om i tidningar.
Sånt som händer i världen utanför.
Mhm... ...

Nä.
Men i alla fall. Vart var jag nånstans..

Jag har klippt mig. För sista gången på rätt länge tror jag. Det finns nämligen inte så mycket mer att klippa i nu.
Snart kommer en bildhistoria.
En fantastisk, underbar bildhistoria.
Bättre att ha jättehöga förväntningar än inga alls. Besviken blir man ju alltid ändå.
Besviken och tillfreds. Med gråslask..
Slask, dask, vask, mask...
(herregud! .. sånt här borde jag verkligen inte publicera)
(men som om det gör nån skillnad om jag låter bli?)
ok...

-Japp, där satt den!

(ett "i" utan prick idag)

Plocka en bukett av något fult

Skämmit eller inte... Jag har inte sett någon annan bloggare som reprisar sina texter som jag gör. Kanske man inte borde egentligen, men eftersom allting var bättre förr, extremt inkluderat mina inlägg och eftersom allt det här är mitt så gör jag det. Ibland.
När ingen bättre anda faller på. Godmorgon.
Hoppas ni gör något sjukt idag.


Det blåser en vind av bageri utanför mitt fönster.
Sommarlov och klockan är 06.00.
Asfalten är torr. Äntligen.
Plocka en bukett daggmaskar och sätt i vatten.

I total brist på inspiration så lånar jag en av mina bättre dagar.

På förmiddagen överraskar jag mig själv med att göra något tokigt och oväntat. Istället för att cykla hem så cyklar jag ner på stan och stannar till vid grillen och köper en kokt korv.
Det är ganska vackert här ändå. Att det kändes som att resa femton år bakåt i tiden att flytta hit är väl något som man vänjer sig vid.
Jag sitter kvar på grillens uteservering och äter och tittar på stenblonderade tonårstjejer som röker och spottar. Här står tiden still.
Det passar mig. Men de har tydligen inga duvor här.
Så här kan man också göra, ta en korv ibland, ensam.
Någon gång skall ju vara den första. För allting.
Det är en vild utflykt jag gör med tanke på hur nära kaoset jag står om jag plötsligt skulle drabbas av panik.
Jag har alltid telefonen med ifall det skulle hända, då är enda hjälpen att prata med någon. Någon som gillar att trösta.
Precis när jag har ätit upp och allting känns så där lagom tomt så kommer det någon och sätter sig på bänken bredvid mig.
Jag vänder upp blicken och ser en blond och ganska alldaglig kille som nickar lite lätt mot mig. Han har också köpt en korv.
Jaha, tänker jag, en sån där schysst och vanlig människa som har massa viktiga saker för sig. Jobb och karriär och polare att tänka på.
Men vafan, vad har jag att förlora…
Jag ler brett och säger (så normalt jag kan) - Tidig lunch eller?
Han svarar ganska direkt. - Nä, snarare en sen frukost.
- Aha, jag med - jag har just också ätit en korv. Till frukost.
( Ja det här går ju lika smidigt som det brukar. Inte.)
Han ser rätt glad ut. Men han verkar inte bry sig särskilt mycket om att jag sitter där. Det stör mig.
Att inte bli sedd som ett under till människa gör mig jävligt irriterad.
Och bara för att göra lidandet kort så säger jag:
- Jag har tre barn, kanske man inte kan tro. (så skall de tas - pang på bara!)
Han lyfter lite på ena ögonbrynet och tittar på mig.…
- Aha, kul för dig.
( nä kul för dig din jävel!) Fel människa att bli personlig med, jag skulle ha stannat vid korven. Något annat förstod han sig inte på, stackarn.

Jag tittar på honom en stund med bekymrad min och säger:
- Konstigt, jag tycker det luktar stjärt här?
Sedan reser jag mig upp och går.
Där fick han.

.

EN VACKER DAG...

Jag har fått tanthud.
Nu slutar jag att blogga.

Adjö.


Felicia Adjö

sprudlande fucking januari

Konstigt att man kan vara så extremt uttråkad och så extremt utmattad samtidigt. Som att jag ständigt ber om mer fastän att jag egentligen inte har lust eller orkar. Som att jag har noll koll på mitt eget bästa. Som att jag står i slutet av en korridor och ropar tyst till en tråkmåns på andra sidan...
"glöm inte att tvätta tvålen med stjärt...." Och han hör inte äns.
januari, tvål, stjärt, romantik, lust, tråk

det här är min kontaktannons

skitsugig.

love me please love me, polnareff

...och tack Smultron!

Tack Rana för att du dök upp!

Jag hade tänkt att skriva ett inlägg (ännu ett!) om hur snåla och tråkiga människor är runtomkring mig... Förstår att det börjar bli tjatigt, men det har nästan satt mig i ett permanent chocktillstånd. Antagligen för att jag dag efter dag vägrar acceptera fakta. (Undrar om det beror på självbevarelse eller om det bara är destruktivt...) Men hur fan skulle det se ut om jag också sällade mig till skaran uppgivare?
Tråkigt. Skulle det se ut.
Därför fortsätter jag att bli chockad över att människor tror att de har så mycket att förlora på att bjuda på sig själva. Att de är livrädda för att utsätta sig och att ge lite mer. Att vara den som gav mest. Den som blottade lite för mycket.
Varför i helvete är folk så rädda för det?
Vem ligger på sin dödsbädd och tänker:
"Jag gav nog lite för mycket.." ? "Jag borde nog ha hållit igen lite.." ? "Jag satsade nog lite för mycket..." ?
Nä just det. Och det är ju särskilt i kärlek som detta är extra störande.
Men i-alla-fall!- det var ju inte det jag skulle skriva idag, utan att mitt i denna frustration så dyker det upp människor som faktiskt vågar! Som har modet och kärleken med sig i bagaget - och som bara ger - utan förbehåll och rädsla.

Tack!

kärlek

kall bollkalle i kanalen

...mest av allt gillar jag Ringos dubbelhaka. Kolla bara va underbar! Och så är han så himla skön med sina pinnar också.

Det luktar hundsnopp i mitt hem!

När man tror att måttet är rågat så kommer det alltid en skopa till. Jag trodde att jag hade fullt upp redan... med man, tre barn, två katter och ett hus utan värme... men jag hade ju inte nån som skiter på golvet hela tiden, biter mig i huvudet och luktar snopp ur munnen!

Så därför har jag nu skaffat en hund också. Fyfan. Hoppas verkligen att kiss är bra för fötterna.
(jag trampar i osynliga pölar hela tiden... och i vårat trägolv är det ½ cm breda springor... som rymmer alldeles för mycket bajs för sitt eget bästa)
Som ikväll tex... när jag var ute med honom och han efter en lång promenad tillslut sket i trädgården - och jag skulle plocka upp bajset (jag fick binda fast honom vid ett träd en bit bort annars trampar han runt i det när jag håller på!) - så hittade jag det inte! Så jag fick gå runt i mörkret och lukta mig fram. Svärandes.

Det är just då det alltid inte kommer någon riddare och rövar bort en.
Till en djungelgrotta där det alltid är varmt. Soligt och tropiskt.
Det är just då det alltid bara fortsätter att lukta bajs och han kissar i hallen direkt när vi kommer in. Jag tittar ner på någon som juckar mot mitt ben och undrar vart romantiken tog vägen.

Och nu är det natt igen och jag är vaken i stället för att sova och kommer att vara ett vrak imorgon, som alla andra underbara jävla dagar.


hund, snopp, bajs, romantik, kärlek, riddare, mod, vardag, kiss, trädgård

...snön försvann så det blev vinterbad istället. Kanske skönt för den som har päls. Det är rätt vackert nere vid havet även i januari. Kanske vackrast. Jag bor väldigt nära himlen.
Och har en hund som kan flyga.

SNÖ. ÄNTLIGEN. SIST I SVERIGE ANTAGLIGEN.

fullfjädrad fullblod fulländad

Äntligen har jag vuxit in i min kropp. Helt och hållet. Jag tror det var idag det hände. Efter 33 år har jag tillslut inkarnerat. Landat i denna praktfulla boning. Huvudet hade väl kunnat vara lite gulligare men annars är jag helt nöjd. (lite synd kanske med tanke på att det är huvudet jag oftast blottar)

frida, frodig, fruntimmer, fru

fröken fläsk o majonäs.
Man vänjer sig vid att det luktar bajs innomhus.

Jag vill ha lugn och ro! Och en ny klänning.

Mm.. det första lär ju aldrig hända o klänningen får jag nog sy själv.
Hunden från helvetet väcker mig med bit och skit.
(det är bara en annan grej som händer)